tisdag 1 december 2009

Den roligaste applikationen på länge

Är iSwap faces... Det är sjukt kul och när vi har tid över på kontoret så är detta våran nya sysselsättning. Roligast är när man tar kort på två personer i samma bild och byter ansikte. Jag skrattar så tårarna rinner.


Detta är Lova och jag i samma person.

Urvriden trasa

Det är så jag känner mig just nu. Jag klagar inte för jag gillar känslan, samma trötthet som när man har små barn. Det är liksom en tillfredsställande trötthet.
Kom fram till igår att det är då jag mår som bäst, med mycket liv och rörelse omkring mig. Jag trivs inte med mottot ensam är stark. Nu när jag inte hittar någon vacker man så får jag omge mig med en egen liten familj...jag, Lova och Disa.
Jag hör ofta att man måste vara trygg i sig själv och kunna vara ensam hemma själv. Att man måste liksom kunna leva ENSAM med sig själv innan man är klar. Men varför??? Jag gräver bara ner mig i tankar och mina rynkor mellan ögonen blir bara djupare och djupare. Jag vill inte ha massa egentid för mig själv och grubbla. Så därför är jag så överlycklig över min sköna trötthet i kroppen. Mer barn och hundar till folket!!!

Jobba hemifrån...

Denna vecka jobbar jag hemifrån eftersom jag måste få lilla Disa att bli lugn och trygg. jag är kluven till detta. Det r skönt eftersom man kan såsa omkring i mjukisbyxor och få massa gjort som man annars inte kunnat. Men jag har så svårt med den sociala biten. Känner mig nästan psykiskt sjuk efter bara en och halv dag. Klättrar snart på väggarna!!!
Men lill Disa sköter sig exemplariskt. Hon har börjar lyssna på vad jag säger och har bra koll på det där att kissa ute. Men det är ju verkligen som att ha en 1-åring igen!!!

Det roligaste som folk säger som hälsar henne (och tycker sig ha ett visst hundkunnande) säger "gud, vilken bra hund. man känner att hon har bra psyke på henne rörelse". Va vad är detta, hur ser man sånt på 2 sek? Men jag nickar och håller med glatt. Men visst hon är bra hon vår hund.