Kramer mot Kramer

Såg denna fantastiska film nyss. Var så längesen jag såg den att jag inte riktigt kom ihåg den.
Med bara en dag kvar tills jag ska lämna Lova till sin pappa, så gjorde sig smärtan påmind. För det finns inget så jobbigt som att lämna bort sitt barn. Att bara finnas hos henne halva hennes tid. Även om jag och Frank har bra relation så att man kan ses de veckorna som man inte har henne, så är det en oerhörd saknad. Ju äldre hon blir desto jobbigare är det.
Det är svårt att beskriva denna enorma kärlek som finns inom sig för ens barn. Men den är så stor.
Så just nu sitter jag rödgråten av filmen och pussar på den finaste finaste lilla Lovan. Och imorgon ska vi ha en underbar underbar dag tillsammans.

Sov gott, nu ska jag bära in en sovande och lelös 5 åring till sin säng.