Kom fram till igår att det är då jag mår som bäst, med mycket liv och rörelse omkring mig. Jag trivs inte med mottot ensam är stark. Nu när jag inte hittar någon vacker man så får jag omge mig med en egen liten familj...jag, Lova och Disa.
Jag hör ofta att man måste vara trygg i sig själv och kunna vara ensam hemma själv. Att man måste liksom kunna leva ENSAM med sig själv innan man är klar. Men varför??? Jag gräver bara ner mig i tankar och mina rynkor mellan ögonen blir bara djupare och djupare. Jag vill inte ha massa egentid för mig själv och grubbla. Så därför är jag så överlycklig över min sköna trötthet i kroppen. Mer barn och hundar till folket!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar