Min älskling är borta!!!

Nu har vi lämnat tidningen och lugnet har lagt sig över vårt kontor. Ser ut som dagen efter en strid på ett slagfält. Då är det dags att ta tag i ekonomi och bokföring... Min absoluta hatsysselsättning. Men men...

Helgen kantades av fest, men också sorg. Min fina älskade Burberry rock som jag har ärvt av min mormor som är daterat sent 50-tal är borta.

Vi var på en fest på Story Hotel, där den byrån som hade festen hade kommit på en rolig grej. Inne på toan hade de anordnat en garderob med vintagekläder som man ta, väldigt kul och fyndig idé. Jag stod och höll hårt i min jacka, sen när jag skulle på toa så glömde jag den där inne. Kom på detta missöde efter ca 20 min (mitt jävla pucko). Då var min jacka redan tagen, det var väl en lyckligt lottad person som trodde att det var en av de kläderna man fick ta. Men åååååå det gör ont i min kropp, du vackra Burberry kappa du fattas mig!

Mitt hopp står nu till mänskligheten, då jag hade en del saker i fickorna, att den som tog jackan fattar att den är någons. Att det finns någon som gråter en tår för sin förlorade kappa. Att den person nu känner en molande värk i magen och lämnar tillbaka den. SNÄÄÄÄLLA!!!

Jag ska omfamna dig och viska vackra ord i ditt öra om du lämnar tillbaka den.

Men tills dess lyssnar jag på den här låten och gråter en skvätt!